Det vilar ett sndagsljus ver prinsens bilder.

 

 

Prins Eugen r 22 r gammal nr han blir gare till sin frsta kamera r 1887.

Fotografiapparaten” som han kallar den inkps i Paris dr han vistas fr konststudier. Den nya uppfinningen Daguerrotypin har d funnits i 48 r, en ny bildkonst  dr ”naturen sjlvt” lmnade avtryck p den ljusknsliga plten.

 

    I ett brev den 20 november skriver han hem till modern att han experimenterat med sin fotografiapparat och att han knner sig stolt ”p apparatens vgnar”. I synnerhet r han njd med bilden av paret Celsing p balkongen med boulevardens trd och hus bakom. ”Figurerna r visserligen alldeles svarta men de st end mycket fint mot bakgrunden!!” Bilderna med Ulla Celsing vid balkongrcket anvnds som arbetsmaterial till mlningen ”P balkongen” daterad ret efter.

 

   Mnga av bilderna i albumen frn resor frblir enstaka gonblick hastigt hopsamlade av en person som inte vistades lnge p platserna han beskte.

Prinsen har varit p samma Marcusplats i Venedig som vi andra och vid spanska trappan i Rom. Duvorna och mnniskorna p torgen r utbytta men prinsens bilder sger detsamma. Hr var jag. S hr sg det ut.

 

   Andra bilder liknar mer reportagefotografi. Solen blnker i kvinnornas lerkrus nr de hmtar vatten vid en brunn i Cordova. Blicken r uppriktigt nyfiken nr en av kvinnorna passar p att dricka ur kranen samtidigt som hon fyller sitt krus.

 

   P en strand vid Brgge drjer han infr tre svarta flickgestalter p stranden. En av flickorna har spaden full av sand. De andra tv str redan frvntansfulla p sina sm ar med vattenfyllda vallgravar. Runda hattar mot en stor gr himmel och ett nnu grare hav. Det r p en gng lika grafiskt som poetiskt enkelt.

 

   Inne p det lilla torget i Brgge hjer han kameran igen. Mannen till vnster har hnderna i fickorna och iakttar en smula reserverat handeln som pgr. Damen i centrum av bilden, med knypplad spets under hakan ska just kpa ngot. Den sittande kvinnan bjer sig framt och visar ivrigt varorna. Tv kvinnor lngre bort samtalar. Kanske om familjeangelgenheter. Allt i den hr lilla vardagsscenen har den hr frmiddagen i Brgge fngslat prinsen. Under resorna kunde han ta bilderna fr att han kunde rra sig relativt fritt. Ingen visste att han var en prins frn Sverige.

 

    Nr han vid ett annat tillflle studerar trskornas snabba rrelser i sanden, vinden i barnens klder och i btarnas vimplar, blir det inte mindre n fyra exponeringar. Bilderna p barnen har en nstan journalistisk ton och de r en smula ovntade, inte minst med tanke p att det r frst runt sekelskiftet de frsta reportagen med fotografiska bilder bjar tryckas, t.ex Idun och Hvar 8 Dag. I Tyskland fanns Berliner Illustrirte Zeitung. Vad kan han ha sett av fotografiskt illustrerade artiklar nr han tar bilderna p stranden av barnen med de stora trskorna?

 

   P en torgmarknad i Sevilla rr sig prinsen mellan samtalande kvinnor, rader av korgar och guppande hattar. Trettio r senare r den franske fotografen Henri Cartier-Bresson i samma stad. ven prinsen tar en bild som har den dr Cartier-Bresson knslan inne p en palatsgrd i staden. En symmetri mellan ga, slump, avtryckarfinger och mnniskors tillflliga rrelser.

 

   Hur stora var prinsens kunskaper om den fotografiska traditionen, de olika teknikerna och genrerna? Det finns inga fotografiska bcker i prinsens bibliotek och fotograferandet nmns ytterst sllan i breven. Vilka fotografier som kan ha kommit i prinsens vg r det ju omjligt att veta. Omkring r 1890 brjar en konstnrlig rrelse ta form inom fotografin vars ml r att f fotografin erknd som konst. Piktorialismen, som den kallas, efterstrvar dessutom att komma ifrn kamerans mekaniska och opersonliga tergivning. Genom oskrpa och manuell bearbetning sktes ett mer personligt uttryck. En del gick s lngt att man imiterade mleri och grafik. Det verkar inte finnas ngra exempel p den sortens bilder i prinsens album. ven om enstaka bilder p landskap och btar mycket vl med ett annat kopieringsfrfarande skulle kunna passa in i den genren, och dessutom st sig bra i en jmfrelse. Kom han att se ngra av sterrikaren Henrich Khns fotografier eller den franske fotografen Atgets bilder av folktomma platser och parker i Paris? Atget som skte det mnskligas nrvaro dr inga mnniskor fanns. Anvndningen av prinsens kamera tycks huvudsakligen rra hgkomster och minne.

 

    Det finns inte sllan ett visst avstnd till mnniskor som avbildas av prinsens kamera. Bilden p en oknd kvinna i Italien r ett undantag. Med den hgra handen avspnt vilande p hften och den vnstra ttt mot den oklanderligt vita kjolen, ler hon mot fotografen. r det vrdinnan utanfr ett vrdshus som i solen vntar p sina gster? P bilden finns namnet Maria antecknat.

 

    Naturligtvis finns det ocks bilder av familjekaraktr i prinsens album. Vnner och sllskap p krattade slottsgrdar, frstrdda aktiviteter och mrka uniformer mot strama ljusa byggnader. En grskala av tid och sociala ytor, av det bestmda. Men dr finns ocks lekfulla bilder, snudd p pojkaktiga i sin uppsluppenhet. Det r hstar och cyklar i rrelse. Kanske fungerade dessa som ndvndiga ventiler i ett liv av plikter och offentlighet.

 

    Annars r det nog frst i de frmodade sjlvportrtten, som man kommer prinsen nrmare in p livet. Med kameralinsen inte som en kikare eller fnster, snarare ett reflekterande ga fr studier av det egna ansiktet. Ngot som bde Strindberg och framfr allt Munch under perioder gnade sig t. I prinsens fall r de rena sjlvportrtten inte s mnga. Men de r intressanta. Kanske det nrmaste vi ngonsin kommer prinsens mest privata uttryck.

 

    ”Ngon nytta fr mlningen kan det inte bli”, skrev han i ett brev till modern i samband med att han kpt sin frsta kamera. Frgan om frhllandet mellan prinsens fotografier och hans mleri, r nnu inte helt utredd. Det r dock inte troligt att prinsen metodiskt anvnder den fotografiska bilden som frlaga, att han ”mlar av” fotografier. Det rika skissmaterial, frn prinsens egen hand som finns bevarat talar fr detta.

”Den dr, fotografin ersttande skissen har jag inget intresse fr o. kan i alla hndelser inte gra” skriver han i ett brev 1899.

 

    Det har spekulerats i varfr mnniskorna r s f i prinsens mleri. Han skrev en gng, ”Mina landskap vill jag ju sjlv befolka, och jag vill att min person skall vara allenardande dr”. Men verraskande visar sig mlaren av de tillsynes folktomma landskapen vara en fotograf med ga fr mnskliga situationer.  Nr han kan vandra fritt och anonymt blir han en flanr med blick fr vanliga mnniskors vardag.

 

    Flanrerna brukade ju kallas de enda lyckliga mnniskorna i Paris. Jag tror avgjort att prinsen frn frsta stund med kameran i Paris var lycklig med sin fotografiapparat.

 

Claes Gabrielson Maj 2009